Blog Image

Fighter

Vår väg till EM 2018

Följ våra fighters påväg mot EM i Kyokushin Karate 6-7 Oktober 2018.

Lite vila och en påse blöta kläder

Nu startar resan Posted on Sun, August 05, 2018 21:26:14

18-07-31:

Tror både jag och Maria behövde lite paus. Maria drog på konsert och jag till Helsingborg över helgen. Tog med träningskläderna men de blev liggandes i väskan, dels pga värmen men mest för att dagarna blev långa och fyllda med aktivitet. Var dock rätt skönt både mentalt och fysiskt med en liten paus! Men idag var det dags igen. Och den enda bilden som kommer visas den här gången är denna:

Jag var alltså tvungen att lägga påsen på förarsätet eftersom mina shorts var så genomsvettiga efter träningen , haha. Rekord i både värme och svettmängd idag! Dels beroende på värmen men också då vi faktiskt för andra gången på kort tid körde sparring på mattan. Fruktansvärt i den här värmen. Jag blev helt yr ett tag men det lade sig ganska snabbt med lite kallt vatten på handlederna.

Tänker att det är bäst att vara helt ärlig i en blogg som denna, allt är inte rosor och solsken jämt. Idag kände jag mig lite skör på något sätt. Lite vacklande självförtroende och känslig, utan att egentligen veta varför. Ibland vet jag bara inför ett pass att det kan komma att bli så oavsett vad vi gör egentligen. Och eftersom jag nu vet det, behöver jag inte bli riktigt lika påverkad av det som innan jag visste det. Vissa dagar är så bara och andra är bättre. Med det sagt kändes sparringen väl sådär, många frågetecken uppstår verkligen. En av mina svårigheter med sparring har alltid varit att jag blir slö och enformig när jag blir trött, vilket jag upplever går ganska snabbt. Benen känns tunga att både flytta och lyfta. Och det känns som man glömt ungefär 80-90% av det man tränat på och lärt sig. Man undrar om man ska försöka tänka ut något eller mer låta bli och bara försöka agera på det som uppstår. Man ser möjligheter men orkar inte agera på dem. Man tappar garden och gör dumma saker. Osv osv. Vad som också blir mer och mer klart är att jag fokuserar allt mindre på den jag ev. kommer att möta och mer och mer på mig själv. Ibland har man ju läst sådana där citat; att den enda motståndaren är en själv ungefär. Det börjar faktiskt kännas lite så. Idag kändes det dock lite som att det skulle behöva kanske 3 års sån här träning till snarare än tio veckor. Kommer jag hinna få ihop mina grejer under den här tiden? Det känns i alla fall som att det är det som det handlar om mest, mer än vad någon annan ev. kan tänkas göra. Och att vinna den allra första matchen. Jag vill Verkligen Inte åka ut det första jag gör! Då skulle jag bli besviken, men fixar jag det är resten bonus. Då jäklar! 😄

Å den positiva sida har jag blivit starkare, kan ta slag mycket bättre, urinläckaget som jag trodde var nåt bestående efter graviditeten verkar nästan vara borta och jag börjar till och med sluta vara helt körd av stelhet i hela nedre halvan av ryggen efter varje pass som jag hittills varit. Inget av vilket jag kommer vinna på, men glad för det ändå. 😜

Helt ärligt så oavsett hur det går, så insåg jag när jag satt där på min plastpåse, att jag faktiskt kommit rätt långt ifrån där jag startade. Jag gör saker idag som jag aldrig hade trott bara för några år sen. Jag vågar hellre och misslyckas än att låta bli om jag vill något; det gör mig stolt. Jag känner att jag hittills gjort det helt ok för att vara en liten fräknig tjej från norrland. 😊



Extrapass i sommarvärmen (och buggande sparkar)

Nu startar resan Posted on Fri, July 20, 2018 22:15:02

Av någon anledning fick vi för oss att köra våra backintervaller redan idag fredag, tror det var Mats idé. Värmen och solen har ju uppenbarligen parkerat så det spelade ju inte så stor roll ändå. Och jag tränar ju gärna när jag är ledig som sagt! Ett extra fyspass med andra ord, fast utomhus. Dock inte bara fys, nu ska vi börja jobba mer med bl.a. fotarbete. Så vi fick börja med att förflytta oss i kamae upp för den här backen utanför dojon, upp och ner.

Svetten rann rätt bra kan jag tala om! Vi underhöll säkert några förbipasserande också.
=)

Vi körde också snabba steg och “spidermanwalk” uppför backen, pull ups på ledstång, armhävningar bland tistlar och kottar, dips på parkeringsräcket och sen lite sparkteknik- och förflyttningsträning.

Vi har också upptäckt att Maria och jag har fler olikheter än att hon har fler tatueringar än jag; framförallt höftvinklar i sparkar. På det viset att Marias höftvinklar som regel är ganska rörliga och således kan sparka bra både här och där medan mina inte är det. Åtminstone när jag sparkar med höger får jag inte upp knäet och kroppshållningen av någon anledning. Det är också en speciell vinkel där det låser sig lite i höften generellt, på båda sidor. Vissa saker behöver man jobba mer på än andra helt enkelt. Jag försöker också alltid att hitta “minneskrokar” till allt vi gör, ungefär som när man pluggar, fast i form av inre bilder. Sen försöker jag koppla ihop den inre bilden med en fysisk känsla, hur kändes det när jag gjorde detta? I bästa fall stämmer det också överens med vad Mats sagt, för det mesta, dock inte alltid men det fungerar ändå, ibland inte haha. Om det visar sig vara rätt är det bara att försöka öva på tills spåret blir tillräckligt brett och djupt att halka tillbaka i när man slirar eller det var länge sen. Men just när det gäller sparkarna, och i synnerhet yodan mawashi geri, har det varit svårt att hitta dem för det verkar nästan alltid vara någonting som ändras eller är annorlunda. Så just nu är det en massa saker som snurrar och som inte riktigt landat på sin plats; typ att slappna av, dra tillbaka benet istället för att sparka ut, att skjuta ifrån med foten i början, att inte skjuta fram överkroppen först, att inte tippa med överkroppen åt sidan, att lyfta knäet på ett annat sätt. Etc etc. När det är så mycket får man nästan ta en sak i taget. Det är ju inte så att sparkarna är heelt hopplösa heller, det är bara något av minn akilles som jag behöver jobba på och förr eller senare lyckas programmera in ordentligt. Det är i vilket fall just nu en bugg!

Jag försöker förstå mina vinklar med hjälp av ett träd. Och en kamera. Och Mats. =D

På söndag fortsätter vi fast inomhus med bland annat säck.

Mer kul på G med andra ord!



Fyra första veckorna klara!

Nu startar resan Posted on Fri, July 20, 2018 14:14:29

16-07-08:

Så har det gått ännu en vecka och igår var det således dags för ännu en söndagsträning. Denna gång utan Mats igen som var i England och instruerade. Men vi hade gott sällskap av Leif och Lars och denna gång skulle vi inte göra slut på oss fullständigt som sist vi körde själva. Som vi alla vet råder det ju långvarig värmebölja och jag har också lite semester, vilket innebar att jag i princip kom direkt från Svedenbadet fortfarande med blött hår. Tycker vi gör det rätt bra som får till så pass många pass trots semestertider! För min del tränar jag dock gärna hellre lite mer på semestern än annars, då det är lättare att få tid (om man är hemma som nu) och jag känner också trots mindre än en vecka ledigt stor skillnad i energinivå. Snart har ju också de fyra första veckorna gått och kanske har man också kommit över den första tröskeln? Känner mig allmänt piggare, starkare och att återhämtningen går lite snabbare.

Det här med energi är ju annars något som är svårt att förutsäga tycker jag, eftersom det är så många faktorer som påverkar. Mycket kanske man kan påverka men långt ifrån allt. Man kanske tycker man gjort ”allt rätt” men så känner man sig ändå hängig eller risig. Tänker att det kan vara en sådan där faktor att vara förberedd på, på tävling, dvs att man kanske har en sådan dag där allt inte klaffar energimässigt, hur man än förberett sig. Jag är också en sådan person som blir rätt trött av sådana miljöer också, med mycket folk, ljud etc. Det fixar jag där och då men efteråt kommer jag behöva samla ihop mig igen. Det är bara en sån sak jag vet av erfarenhet vid det här laget. Men under tävling kanske det är bäst att göra som Gunde Svan; räkna med det jobbigaste och tröttsammaste scenariena, så att resten blir bonus? Vi körde i alla fall på bra med fys i början och slutet och så passade vi på att repetera det som vi gjort under veckan, så att Maria också fick chans att göra lite av det hon missade i söndags. Det blev på så sätt ett väldigt givande pass i Mats frånvaro! Men vi var förstås tvungna att skicka lite bilder för att göra honom avundsjuk:

Den här sista övningen fick mig att inse att Maria är rätt mycket starkare än mig i benböj! Damn sister!

Till min fördel har jag nu enligt Mats lyckats kroppsknocka honom ett par gånger, vilket enligt utsago genererat efterföljande trötthet, så det är jag väldigt nöjd med.

Ungefär såhär nöjd:

😂

Så nu ser vi fram emot att växla upp till nästa fas.

Nästa söndag är vi utlovade sprint i backe, det lär ju bli grymt kul!

/Madde



Återhämtning, skador och anmälan

Nu startar resan Posted on Fri, July 20, 2018 14:11:51

2018-07-08:

Det har varit något av en seg vecka sedan sist. På söndagen körde vi utan Mats och blev tydligen överpeppade. Jag var trött på det sättet att jag helst skulle stannat hemma egentligen och tog nog i lite mer bara för att komma över tröskeln. Med resultatet ännu tröttare på tisdagen och en riktigt trött magen då vi körde all in på dem. Andre’ blev så stel att han behövt behandling av Mats ett par ggr under veckan och på tisdagsträningen (ordinarie pass) hade Maria otur och ramlade bakåt och slog huvudet i väggen på tisdagen så pass att hon fick lätt hjärnskakning. Så lite mindre setbacks men vi kommer igen!

Så på dagens söndagsträning var nog trots allt jag den piggaste av oss. Jag funderade t.o.m. på att hoppa torsdagen men var förvånande nog rätt ok och t.o.m. så pass fräsch på fredagen att jag orkade med mitt styrkepass. Yey! En vecka kvar med det här stuket innan vi ändrar koncept lite och börjar träna mer kontringar och sånt. Det ska bli riktigt kul, då något av det roliga med detta ju också är att lära sig mer och bli bättre än vad man annars skulle på samma tid inom stilen. Vi övade en del sparkteknik idag. Sensei Leif ställde upp som slagpåse svidande solbränna till trots – tack för det!

Det finns förstås massor att lära sig här men det är på ett sätt skönt att det är något lite smalare än det vi normalt gör, då man verkligen kan fokusera på vissa specifika tekniker och detaljerna kring hur man gör dem på ett annat sätt än annars. Typ vilka muskler man spänner eller inte, hur mycket man vrider foten eller på vilket sätt man gör olika sparkar och varför. Det ska också bli riktigt kul att börja göra saker mer i rörelse så småningom. Just nu är det så himla långt bort att man kan känna sig rätt lugn överlag, men iaf min målsättning är att jag även när jag blir nervös kan känna mig lugn och trygg i att jag vet hur jag ska göra. Hur jag ska röra mig och göra i olika situationer. Jag vet att jag behöver öva en hel del på att inte backa utan hellre röra mig i sidled – exempelvis. Ser m.a.o. fram emot fortsättningen och hoppas att mina medtävlande kryar på sig inom kort!

Och just det; sist men inte minst – anmälan är gjord! Lite tomt än så länge men det lär nog komma desto fler mot slutet av anmälningstiden. Förhoppningen är väl nånstans att slippa möta enbart Maria haha.

/Madde



Och styrka

Nu startar resan Posted on Fri, June 29, 2018 20:30:39

Så, vi skulle ju ha ett styrkepass / vecka och jag har bestämt att lägga det på fredagar. Dels pga att det passar bra med de övriga passens dagar men också då det generellt är en lite lugnare dag på jobbet.

Så idag hade jag bokat tid med en av personalgymets instruktörer för att lägga upp ett träningspass utifrån vad Mats sagt. Vi har lyxen att ha det + vad som måste vara ett av Världens Bästa personalgym! (Se bilder). Älskar verkligen min arbetsplats av flera anledningar! ❤️

Snart blir det ju dock semester men vi får väl se om jag rentav tar bilen rentav och kör där ändå.

Väl där möts jag av en instruktör som verkligen gått the extra mile och sökt på internet och tittat på klipp för att få en bättre uppfattning av kyokushin karate är än vad jag redan berättat och vilken typ av övningar som behövs. Så himla gulligt verkligen! Och han hade verkligen förstått det superbra tycker jag (särskilt när han sa; …”hm ja styrkan + tekniken…oj – ni kommer ju bli som maskiner!” 🤣). Så nu har jag en superbra ”bank” med övningar som jag ska köra den närmsta tiden. Vet inte om det är för att jag är trött efter igår eller om det är övningar jag inte brukar göra men de kändes Verkligen och på rätt ställen.

Här kommer lite bilder från vårt fantastiska personalgym + en obligatorisk spännselfie så kan vi se om de där bicepsen växt till sig något mot slutet av allting 💪🏻💪🏻:

(Jag erkänner, jag höll in magen. ;))

Allt detta och lite till! Det här är typ en fjärdedel av hela ytan och redskapen som finns att tillgå.

Här blir det “rotationsdrag” (vet inte vad de kallas riktigt).

Klassiska kettlebellswings blir det också – jäklar vad det kändes i rumpan haha!

Här ska jag bli bra på chins! Den här “crossfitburen” är för övrigt rätt fet. Den har t.o.m. en säck som ju kommer komma väl till pass. Kommer även att göra magövningar med fötterna i samma “rep” (suspention trainer tror jag) som jag kommer köra baksida axlar med. Återigen; så himla grymt att ha allt detta på jobbet!!

Igår fortsatte vi för övrigt med vår träning. Nu under sommaren kör vi tävlingsspecifik träning en halvtimme efter passen på tisdagar och torsdagar:

Det är ju alltid roligt att få damma på Mats lite grand! ;p

Trevlig helg!!



Första veckans träning

Nu startar resan Posted on Mon, June 25, 2018 18:10:04


Igår var det söndag post midsommar och vi har hittills hunnit med drygt en veckas träning.

Förra torsdagen inledde vi med att gå igenom träningsupplägget, vilken kan sammanfattas ungefär såhär:

4 veckor ”härdning” (ja, du läste rätt och ja, det är tydligen möjligt) och lite styrka på det. Typ 3 pass i dojon och ett styrkepass / vecka.

Sedan kör vi om jag förstått det rätt mer sparring efterhand och kondition och ”formtoppa” blir de sista veckorna med högintensiva pass och gå upp till 6 dagar / vecka. Känner mig tacksam att det är några veckor det handlar om!

Så efter en skön midsommarhelg med mycket kärlek på hemmaplan var det åter dags för lite ”dojokärlek” (#bästaavtvåvärldar, #aktivitetsbalans, #mentalhygien).

Här var välkomstkommiteen! ❤️

Kan man bli annat än glad när man möts av detta??

Det här är två av mina favoritgalningar, Maria (partner in crime) och Mats (no1 coach). Tycker verkligen massor om dem och det ska bli såå roligt att göra resan tillsammans med dem och alla andra som vill följa med längs vägen. Igår var sensei Leif och sempai Lars med oss och det är jättetacksamt då vi får fler att öva oss med/på! 🙏🏻

Det här med ”härdningen” kräver nästan ett eget inlägg hehe, men innebär kort sagt att ta stryk samtidigt som vi tekniktränar. Dels så att vi blir lite mer tåliga och dels så att vi klarar av att ta hårda sparkar och slag i rörelse utan att bli knockade. Det är alltså inte Bara för att det är kul. 😜

Hittills har vi både gett och fått några fina blåmärken. Jag har fått mitt livs första på magen, Maria har dem men syns inte lika bra under tatueringarna och Mats fick igår sitt första blåmärke enligt egen utsago på 15 år (utdelat av sensei Leif). Solar plexus är som regel ömt men enligt Mats ska musklerna bli starkare där på sikt med lite mera, just det, stryk. Och så har vi knogarmhävningarna på golvet förstås! Med mera…

Det här med ”galet” börjar således få nya dimensioner men än så länge känns det faktiskt helt ok.

Här kommer lite fler bilder ifrån igår:




To be continued!



Resan har börjat

Nu startar resan Posted on Mon, June 25, 2018 16:09:53

Hej!

För er som inte känner mig heter jag Madeleine, är +30-nånting och tränar på Ronin Do i Sundbyberg.

Nyligen genomförde jag min Ni Dan gradering och kände mig rätt så nöjd med det (även om det i skrivande är en embu kvar att sätta ihop). Jag trodde nämligen inte att jag skulle fortsätta gradera efter min första Dan – gradering överhuvudtaget. Så efter några månader med mycket träning och fokus såg jag nu fram emot en sommar av ”mysträning”. Vilket i min värld innebär att gå på sommarpassen 2 ggr/veckan och inte behöva tänka på att instruera pass själv för ett tag (även om det är kul är det ju skönt med paus).

Kort efter fick dock jag och min kompis Maria på klubben frågan av Mats om vi inte ville köra EM i kyokushin i höst?

Jag sa ja, men blev egentligen inte säker förrän ungefär en vecka sedan, när träningen började. Det man ska veta är att jag tävlat ytterst lite (m.a.o. en gång) och Aldrig i kyokushin. Men jag börjar med EM? Bara det är ju smågalet nog att få mig nyfiken! Men det kan också sägas att jag aldrig ens skulle överväga att ställa upp om jag inte hade Total Tillit till Mats, både hans förmåga som tränare och omdöme. Så tror han att jag kan, så tror jag det med!

Jag tänker också att man bara lever en gång och att få gå en kyokushintävling fanns på min önske-att-göra- lista. Att det sedan råkade bli just EM är mer en av livets vältajmade lustigheter – men för min del hade det kunnat vara vilken tävling som helst, bara det är kyokushin! Och ja, jag blir ju inte direkt yngre och känner väl inte kanske att strategin ”vänta på nästa tillfälle” kommer vara så effektiv. Men också att just den här tiden – rentav just de här månaderna – passar sig bra för lite mer träning i mitt liv, med ett barn som blivit lite större och en stöttande make bakom ryggen, precis innan vi genomför en flytt lite längre bort från dojon. Jag är alltså ytterst vanlig, möjligen lite smågalen, svenssonmamma, som tycker att det här sätter guldkant på tillvaron. (Maria däremot; hon är Helgalen! 😂) Knasigt eller fullständigt begripligt- det beror nog på vem man är.

Så med andra ord, nu kör vi!!

Och eftersom det känns så kul jag vill gärna dela den här resan med alla på dojon och alla andra hågade, så välkommen på resan!

Vi har 14 veckor på att komma i form och bli ultratuffa, tekniska kyokushinbrudar. Jag kommer posta texter men framförallt bilder och videos, så ni får se vad vi sysslar med och vår utveckling, hela vägen fram till sista svettdroppen i matcherna på EM. Maria och Mats kommer nog att göra ett och ett annat inlägg också förhoppningsvis!

Vi ses!

/Madde



« Previous