12/9:

Det var ju i och för sig bättre att bli förkyld nu än om 3 veckor. Men det innebar en vecka utan träning. Och knappt några blåmärken har jag kvar – känner knappt igen mig själv! 😉

Sinnessjukt snabbt har veckan gått dessutom. Som att den tyst och diskret sjönk ned i ett stort slukhål (har den ens existerat?).

Det verkar som att jag i början av en förkylning alltid tror att det ska gå över på ett par dagar. Oftast verkar det istället vara då jag mår som sämst och det verkligen bryter ut, haha. Men det är lite typiskt mig tror jag; optimist tills dess att motsatsen är bevisad liksom. Om ens då.

Märkligt också med den där känslan i kroppen när man brukar träna men plötsligt inte gör det på några dagar. Det är som att musklerna säger; ”hallå??”. Men när man provar något benböj eller kanske armhävningar känner man att tröttheten konstigt snabbt sätter in – och att det nog är bäst att ta det lugnt ändå.

Jag känner mig ändå rätt nöjd över att jag avhållit mig ”duktigt” den här gången och inte pushat på för tidigt. (Men visst har jag väl ändå gjort iaf några lugna övningar på vardagsrumsgolvet + lite stretch). Har dessutom fått nästintill hotfullt tydliga besked från mina rehab- och sjukvårdande kollegor på jobbet att vara extra försiktig när ihållande halsont är fallet. Tydligen är risken är större att få hjärtmuskelinflammation då, vilket också kan ta tid att bli av med, något som var nytt för mig. Tacksam för mina välmenande kollegor! 🙏🏻

Men nu är det bättre i halsen och kvar är lite hosta och skruttighet vilket jag tror kommer dunsta bort tillsammans med svetten på morgondagens träning.

I brist på annat och som ”uppvärmning”, inför morgondagen tog jag därför en liten promenad runt Ursvik via skogen. Lyssnade på peppande musik (bl.a Vår låt såklart!) och tänkte bl.a. en del på sparring. Kan man inte träna kan ju alltid tänka att man tränar. 😂 Kan liksom inte låta bli och undra om den här träningen vi gjort varit tillräcklig, om man kunde gjort något mer och bättre? Kanske avsatt lite mer tid för konditionsträning? För sparring? Samtidigt så tänker jag att, om man tänker , så när ska det någonsin bli bra nog? Och när är det i sådana fall någonsin dags? Då hade man ju kunnat förbereda sig i 5 år till och kanske missa tävlingen helt, haha. Och nu när vardagen är igång är jag rätt glad för den träning jag får till dessutom.

Så, nu tar vi och stryker ett streck över den här veckan tycker jag och blickar framåt istället.

Hi ho silver, away!

P.S. Om Vår låt är “Legendary” så är Min låt den här gången Sias “Unstoppable”:

https://www.youtube.com/watch?v=H3evCDEXp4I

“I put my armor on, show you how strong how I am
I put my armor on, I’ll show you that I am

I’m unstoppable
I’m a Porsche with no brakes
I’m invincible
Yeah, I win every single game
I’m so powerful
I don’t need batteries to play
I’m so confident, yeah, I’m unstoppable today
Unstoppable today, unstoppable today
Unstoppable today, I’m unstoppable today”

Precis den pepp jag behöver! =D