Nu har vi som sagt börjat fokusera lite mer på vad som faktiskt händer när vi rör på oss.

8 veckor kvar nu… Tiden flyger iväg och 8 veckor känns nästan som att det är tävling i morgon, haha.

I torsdags efter ordinarie pass gjorde vi något som fick det att snurra till rejält i båda mitt och Marias huvud verkade det som. Vi skulle driva den andra med 5-7 slag/sparkar, därefter backa och “bjuda in” den andra för att kontra innan den andra hinner göra sin teknik. Det kändes iaf för mig väldigt ovant, det där med “bjuda in” – biten. Har inte alls koll på vad jag vill göra efter det ens, så det var både intressant och utmanade. Lyckas dock hitta EN serie som kändes bra. Den skulle jag behålla och träna på. Efter det körde vi säck följt av spark tills vi var rätt trötta.

Vi har också tränat en del på sätt att göra lårsparkar på. De sätt som gör ont om man sätter dem. Vi fixar dem då och då men inte när vi rör oss – än.

Idag söndag var Maria på Gotland och lekte medeltid, men vi hade sällskap av deshi Alexandra, sempai Maria G och Lars W på träningen. Som vanligt vid det här laget blev det en del medicinbollsträning. Sedan lite fotarbete på/i stege (dels med medicinboll), sparkar med “inte nudda plast” på stegen, följt av lätt sparring med feedback. Jag fick veta att jag tar ett steg innan jag ska sparka som gör att det syns, släpper ner armarna, backar lite för mycket, går åt sidan för lite, sparkar lite fel på låren etc. Så vi tränade på bland annat det. Vi hittade också en till kombination som jag ska minnas/öva på.

Sen fick jag i uppgift att hålla min plats i mitten medan den andra går på. Jag fick köra mot alla utan så mycket paus, vilket gav rätt bra flås. Svett är man ju rätt okänslig för vid det här laget efter denna sommar. 😉 Det var också inte helt lätt men heller inte helt omöjligt. Det kändes som att jag fattade lite bättre vad jag ska göra efter än före i alla fall. Vi pratade också om att lårsparkar är the way to go mot någon som är längre och som gärna sparkar uppåt. Jag körde på det mot Maria G och det var det som kändes bra med den övningen, resten sådär. Kunde jag ha bara lite eller mycket av det på tävling så skulle jag vara väldigt nöjd.

Mentalt märker jag att det är lätt att fästa sig vid allt som inte fungerar bra och bli överkritisk. Det är väl lite så jag är generellt när jag verkligen går in för något. Men nu tänker jag att eftersom det kommer naturligt för mig så behöver jag ju inte direkt fokusera mer på det. Det brukar också leda till att jag får sämre självkänsla än jag nog borde eller behöver ha och blir lite mer “låst” i mitt sätt att tänka på nåt sätt. Så istället kommer jag verkligen anstränga mig den här gången för att minnas och fokusera på det som gick bra. Det är ju trots allt det som gick och fungerade som jag ska upprepa och göra på tävling. Det kändes befriande bara att tänka så redan nu!

Blivit lite sämre på att ta bilder men Mats hade huvudet med sig och tog några i alla fall:



Ja, och fler armhävningar. Vi avslutar alla pass med minst 15 på knogarna på trägolvet. Känns dock mer i armarna än på knogarna vid det här laget. 😝


Ser fram emot en ny träningsvecka!