Av någon anledning fick vi för oss att köra våra backintervaller redan idag fredag, tror det var Mats idé. Värmen och solen har ju uppenbarligen parkerat så det spelade ju inte så stor roll ändå. Och jag tränar ju gärna när jag är ledig som sagt! Ett extra fyspass med andra ord, fast utomhus. Dock inte bara fys, nu ska vi börja jobba mer med bl.a. fotarbete. Så vi fick börja med att förflytta oss i kamae upp för den här backen utanför dojon, upp och ner.

Svetten rann rätt bra kan jag tala om! Vi underhöll säkert några förbipasserande också.
=)

Vi körde också snabba steg och “spidermanwalk” uppför backen, pull ups på ledstång, armhävningar bland tistlar och kottar, dips på parkeringsräcket och sen lite sparkteknik- och förflyttningsträning.

Vi har också upptäckt att Maria och jag har fler olikheter än att hon har fler tatueringar än jag; framförallt höftvinklar i sparkar. På det viset att Marias höftvinklar som regel är ganska rörliga och således kan sparka bra både här och där medan mina inte är det. Åtminstone när jag sparkar med höger får jag inte upp knäet och kroppshållningen av någon anledning. Det är också en speciell vinkel där det låser sig lite i höften generellt, på båda sidor. Vissa saker behöver man jobba mer på än andra helt enkelt. Jag försöker också alltid att hitta “minneskrokar” till allt vi gör, ungefär som när man pluggar, fast i form av inre bilder. Sen försöker jag koppla ihop den inre bilden med en fysisk känsla, hur kändes det när jag gjorde detta? I bästa fall stämmer det också överens med vad Mats sagt, för det mesta, dock inte alltid men det fungerar ändå, ibland inte haha. Om det visar sig vara rätt är det bara att försöka öva på tills spåret blir tillräckligt brett och djupt att halka tillbaka i när man slirar eller det var länge sen. Men just när det gäller sparkarna, och i synnerhet yodan mawashi geri, har det varit svårt att hitta dem för det verkar nästan alltid vara någonting som ändras eller är annorlunda. Så just nu är det en massa saker som snurrar och som inte riktigt landat på sin plats; typ att slappna av, dra tillbaka benet istället för att sparka ut, att skjuta ifrån med foten i början, att inte skjuta fram överkroppen först, att inte tippa med överkroppen åt sidan, att lyfta knäet på ett annat sätt. Etc etc. När det är så mycket får man nästan ta en sak i taget. Det är ju inte så att sparkarna är heelt hopplösa heller, det är bara något av minn akilles som jag behöver jobba på och förr eller senare lyckas programmera in ordentligt. Det är i vilket fall just nu en bugg!

Jag försöker förstå mina vinklar med hjälp av ett träd. Och en kamera. Och Mats. =D

På söndag fortsätter vi fast inomhus med bland annat säck.

Mer kul på G med andra ord!